God kommunikation hos läkaren (eller tandläkaren eller sjukhuset) är viktigt. Med tanke på detta inkluderade författarna till Americans with Disabilities Act (ADA) specifika språk för kommunikationsåtkomst för döva och hörselskadade. Ändå har det skett ett flertal fall av misslyckande (eller direkt vägran) från medicinska institutioner att tillhandahålla teckenspråkstolkar.
Dean Mitchell / Getty ImagesAvdelning III i ADA
Avdelning III i ADA omfattar tillgång till platser för offentligt boende. Underkapitel III - Offentliga boende och tjänster som drivs av privata enheter, avsnitt 12181, definitioner, säger att följande exempel på privata enheter betraktas som offentliga boende:
tvättomat, kemtvätt, bank, frisersalong, skönhetssalong, reseservice, skovårdsservice, begravningssalong, bensinstation, kontor för en revisor eller advokat, apotek, försäkringskontor, professionellt kontor för vårdgivare, sjukhus eller annan tjänsteföretag;
Vidare säger justitieministeriets tolkning av avdelning III att:
Platser för offentligt boende inkluderar ... läkarkontor, sjukhus, ...
Samma tolkning säger att offentliga boenden måste "tillhandahålla hjälpmedel när det är nödvändigt för att säkerställa effektiv kommunikation om inte en onödig börda eller grundläggande förändring skulle resultera." (Grundläggande förändring innebär att det skulle ha en väsentlig inverkan på verksamheten. Till exempel skulle en läkare inte längre kunna ge medicinsk vård).
När är en tolk nödvändig?
Ett ”hjälphjälpmedel” som definierats av ADA betyder ”kvalificerade tolkar eller andra effektiva metoder för att göra aural levererad information tillgänglig för personer som är döva eller hörselskadade.” Alternativa metoder betyder tekniker som att skriva fram och tillbaka på papper eller använder datoriserade kommunikationsmedel. Så när är en tolk nödvändig? Denna fråga besvaras bäst av Department of Justice ADA Technical Assistance Manual.
ADA Technical Assistance Manual, svarar på frågan "Vem bestämmer vilken typ av hjälphjälp som ska ges?" genom att ange att platsen för offentligt boende, t.ex. läkarmottagningen får fatta det "ultimata beslutet" om vilken metod som ska användas,så länge den valda metoden resulterar i effektiv kommunikation. Det kan vara oenighet om vad som utgör effektiv kommunikation. Handboken för teknisk assistans säger:
Läkaren måste ges möjlighet att samråda med patienten och göra en oberoende bedömning av vilken typ av hjälpmedel, om någon, är nödvändig för att säkerställa effektiv kommunikation. Om patienten tror att läkarens beslut inte kommer att leda till effektiv kommunikation, kan patienten ifrågasätta beslutet enligt avdelning III genom att inleda tvister eller lämna in ett klagomål till justitieministeriet.
Handboken för teknisk assistans har specifika exempel på när en tolk är nödvändig kontra när en tolk inte är nödvändig. I 1994-tillägget till Technical Assistance Manual nämns två exempel. I det första exemplet går en döv person till läkaren för en rutinkontroll; anteckningar och gester anses acceptabla. I det andra exemplet har samma döva just fått en stroke och behöver en mer grundlig undersökning; en tolk anses nödvändig eftersom kommunikationen är mer djupgående.
Få läkare, tandläkare, sjukhus att följa
Ett hinder för att få tolkar är bestämmelsen om "onödig börda". För att bekämpa detta har National Association of the Deaf (NAD) ett faktablad online som ber döva att meddela vårdgivare i förväg om utnämningar att de behöver en tolk. Dessutom anges att vårdgivaren måste betala för tolk även om tolkens kostnad är högre än kostnaden för besöket. Längst ner på faktabladet finns en länk för att kontakta NAD Law and Advocacy Center om ytterligare hjälp behövs. Ett relaterat, längre NAD-faktablad, Frågor och svar för vårdgivare, har annan viktig information, såsom det faktum att kostnaden för en tolk för läkaren kan täckas av en skattelättnad.
Medierade tolkfall
Justitiedepartementet har ett ADA-medlingsprogram, där parterna förhandlar om en ömsesidigt godtagbar lösning. Dessa sammanfattade exempel på förmedlade fall som involverar tolkar vid medicinska anläggningar ges på sidan ADA Mediation Program:
- En läkare som vägrade att betala för en tolk gick med på att anställa tolkar.
- En annan läkare gick med på att betala för tolkar och föra en lista över kvalificerade tolkar att ringa.
ADA-fall som involverar tolkar
Justitiedepartementet publicerar nyhetsuppdateringar om fall med funktionsnedsättningsrättigheter på deras sidan Nyheter om funktionshinder, som innehåller exempel på fall som involverar läkare, tandläkare och sjukhus. Nedan följer sammanfattade exempel.
- Augusti 2015: Ett sjukhus i Kalifornien bosätter sig och går med på att tillhandahålla tolkar och tjänster för personer som är döva eller hörselskadade.
- December 2014: Ett sjukvårdssystem i Illinois löser sig och går med på att tillhandahålla hjälpmedel och tjänster, inklusive tolkar, till döva eller hörselskadade.
- Mars 2012: Ett sjukhus i Iowa bosätter sig och går med på att tillhandahålla hjälpmedel och tjänster på ett snabbt sätt till patienter eller följeslagare som är döva eller hörselskadade. Rättegången hävdade att en kvinna som var döv var tvungen att förlita sig på sin 7-åring dotter för att ge tolkning, vilket leder till förvirring om medicinska ingrepp.
- Februari 2012: Ett Michigan-hälsosystem löser sig och går med på att tillhandahålla hjälpmedel och service till patienter och följeslagare som är döva eller hörselskadade. I klagomålet påstods att hälso- och sjukvårdssystemet inte tillhandahöll tolkar för en döv patient på en sluten psykiatrisk anläggning samt för patientens familjemedlemmar som också var döva.
